16. Vid mörkrets inbrott bryter de sig in i husen,om dagen låser de sig inne.De vill inte veta av ljuset.
17. Ty svartaste mörker är morgon för dem alla,ja, de är väl förtrogna med mörkrets fasor.
18. De är som något lätt på vattenytan.Deras jordstycke är förbannat i landet,ingen styr sin färd till vingårdarna.
19. Som torka och hetta förtär snövattnet,så förtär dödsriket den som har syndat.
20. Modersskötet glömmer honom,maskar frossar på honom,ingen bevarar hans minne.Som ett träd bryts orättfärdigheten av.
21. Han handlar illa mot den ofruktsamma som ej kan föda,änkan behandlar han inte väl.
22. Men Gud rycker bort de starka genom sin kraft.När han griper in, kan de inte vara säkra för sitt liv.
23. Han ger dem trygghet och vila,men hans ögon vakar över deras vägar.
24. En kort tid är de upphöjda,sedan är de borta,de slås ner och skördas som alla,de vissnar likt axens toppar.