1. Då tog Sofar från Naama till orda och sade:
2. Mina tankar tvingar mig att svara,jag är så upprörd.
3. Kränkande tillrättavisning måste jag höra,men mitt förstånds ande ger mig svar.
4. Vet du inte att det alltid varit så,alltsedan människan sattes på jorden,
5. att de ogudaktigas jubel är kortvarigt,att den gudlöses glädje varar ett ögonblick?
6. Om än hans förhävelse stiger upp till himlenoch hans huvud når till molnen,
7. så förgås han dock för alltid som sin egen träck.De som såg honom skall fråga: "Var finns han?"
8. Likt en dröm flyger han bort,och ingen finner honom,han jagas i väg som en syn om natten.
9. Det öga som såg honom ser honom inte mer,hans plats får ej återse honom.