20. Mina ben tränger ut genom hud och kött,endast tandköttet har jag kvar.
21. Var barmhärtiga, ni mina vänner, var barmhärtiga mot mig,ty Guds hand har slagit mig.
22. Varför förföljer ni mig som Gud gör?Blir ni aldrig mätta av mitt kött?
23. O, att mina ord hade skrivits ner,att de hade blivit upptecknade i en bok
24. och för evigt inristade i klippanmed ett stift av järn och med bly!
25. Men jag vet att min återlösare lever,och som den siste skall han träda fram över stoftet.
26. När sedan denna min sargade hud är borta,skall jag i mitt kött skåda Gud.
27. Jag själv skall få skåda honom,med egna ögon skall jag se honom,inte med någon annans.Därefter trånar jag i mitt innersta.
28. Men ni säger:"Hur skall vi förfölja honom?"Roten till olyckan har ni ju funnit hos mig.