15. Du skulle ropa på mig, och jag skulle svara dig,du skulle längta efter dina händers verk.
16. Fastän du nu räknar mina steg,skall du inte ge akt på min synd.
17. Min överträdelse ligger i en förseglad pung,och du överskyler min missgärning.
18. Men som berget faller och vittrar bort,som klippan flyttas från sin plats,
19. som vatten nöter sönder stenar,som dess flöden sköljer bort myllan,så gör du människans hopp om intet.
20. Du besegrar henne för alltid och hon går bort,du förändrar hennes ansikte och sänder i väg henne.
21. Om hennes barn kommer till ära, vet hon det inte,om de blir ringa, ser hon det inte.
22. Hennes kropp känner bara sin egen plåga,hennes själ bara sin egen sorg.