10. Men de var upproriska,och bedrövade hans helige Ande.Därför blev han deras fiende,han stred själv mot dem.
11. Då tänkte hans folk på gångna tider,de tänkte på Mose:Var är nu han som förde dem upp ur havet,tillsammans med herden för hans hjord?Var är han som lade sin helige Ande i deras bröst,
12. han som lät sin härliga arm gå fram vid Moses högra sida,han som klöv vattnet framför democh därmed gjorde sig ett evigt namn,
13. han som förde dem genom djupen,så att de, likt springare i öknen,inte stapplade?
14. Som när boskap går ner i dalen,fördes de av Herrens Ande till ro.Så ledde du ditt folkför att göra dig ett härligt namn.
15. Skåda ner från himlen,se till oss från din heliga och härliga boning.Var är nu din nitälskan och din väldiga kraft,ditt hjärtas medkänsla och din barmhärtighet?De har dragit sig tillbaka.
16. Du är ju vår Fader.Abraham vet inte längre av oss,Israel känner oss inte.Men du, Herre, är vår Fader.Vår Återlösare av evighet är ditt namn.
17. Varför, o Herre, låter du oss gå vilse från dina vägaroch varför förhärdar du våra hjärtan,så att vi inte fruktar dig?Vänd tillbaka, för dina tjänares skull,för din arvedels stammars skull.
18. En liten tid ägde ditt heliga folk sitt land.Våra fiender trampade ner din helgedom.
19. Vi har blivit lika demsom du aldrig har varit herre över,dem som inte har uppkallats efter ditt namn.