7. Du ordnade din bädd på höga och stora berg.Dit begav du dig för att offra slaktoffer.
8. Bakom dörren och dörrposten satte du ditt minnestecken.Du övergav mig, klädde av dig,steg upp i din säng och gjorde den rymlig.Du ingick förbund med några av demsom du älskade att gå i säng med.Du såg dem nakna.
9. Du gick till kungen med oljaoch smorde dig med en mängd väldoftande salvor.Du sände dina budbärare till fjärran land,ja, ända ner till dödsriket.
10. Även om du blev trött av din långa färd,sade du inte: "Det är lönlöst."Så länge du kunde röra din hand, mattades du inte.
11. För vem var du rädd och fruktade,eftersom du bedrog mig?Du har inte kommit ihåg migeller brytt dig om mig.Är det inte så: Eftersom jag varit tyst, och det sedan lång tid,fruktar du mig inte?
12. Men jag skall visa hur det är med din rättfärdighetoch med dina verk;de skall inte hjälpa dig.
13. När du ropar, må ditt avgudafölje rädda dig.En vind skall ta dem alla med sig,en fläkt skall föra dem bort.Men den som tar sin tillflykt till migskall få landet till arvedeloch få besitta mitt heliga berg.
14. Man skall säga:"Bana väg, bana och bered väg!Tag bort stötestenarna från mitt folks väg!"
15. Ty så säger den höge och upphöjde,han som tronar till evig tid och heter "den Helige":Jag bor i det höga och heligamen också hos den som är förkrossadoch har en ödmjuk ande,för att ge liv åt de ödmjukas ande,för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.
16. Jag skall inte gå till rätta för evigt,inte ständigt vredgas,ty då skulle deras ande försmäkta inför mig,de själar som jag själv har skapat.