10. Var det inte du som torkade ut havet,det stora djupets vatten,och som gjorde havsdjupen till en väg,där de återlösta kunde gå fram?
11. Så skall Herrens friköpta vända tillbakaoch komma till Sion med jubel.Evig glädje skall kröna deras huvuden,fröjd och glädje skall komma över dem,men sorg och suckan skall fly bort.
12. Jag, jag är den som tröstar er.Vem är då du, att du fruktar för människor som skall dö,för människobarn som blir som torrt gräs,
13. att du glömmer Herren, din Skapare,han som spände ut himlen och lade jordens grund,och att du ständigt dagen igenom fasar för förtryckarens vrede,eftersom han är redo att fördärva?Var är nu förtryckarens vrede?
14. Snart blir fången fri.Han skall inte dö och läggas i graven,han skall inte lida brist på bröd.
15. Jag är Herren, din Gud,han som rör upp havet, så att dess vågor dånar, Herren Sebaot är hans namn.
16. Jag har lagt mina ord i din munoch övertäckt dig med min hands skuggaför att plantera himlen och grunda jordenoch för att säga till Sion: Du är mitt folk.
17. Vakna upp, vakna upp, stå upp Jerusalem,du som av Herrens hand har fått att dricka hans vredes bägare,du som har tömt berusningens bägare till sista droppen.
18. Av alla de söner hon hade föttfanns ingen som ledde henne,av alla de söner hon hade fostratfanns ingen som fattade henne vid handen.
19. Dubbel är den olycka som har drabbat dig,vem har medkänsla med dig?Förödelse och förstöring, hunger och svärd- hur skall jag trösta dig?
20. Dina söner försmäktade,de låg vid alla gathörn som en antilop i ett nät,drabbade i fullt mått av Herrens vrede,av din Guds bestraffning.
21. Så hör nu detta, du eländiga,som är drucken, men inte av vin:
22. Så säger Herren, som är din Herreoch din Gud, som utför sitt folks sak:Se, jag tar bort berusningens bägare ur din hand,av min vredes bägare skall du inte längre dricka.
23. Jag skall sätta den i handen på dina plågare,de som sade till dig:"Fall ner, så att vi kan gå fram över dig!"Så gjorde du din rygg till markoch till en gata för dem att gå på.