13. Jubla, ni himlar, och fröjda dig, du jord,brist ut i jubel, ni berg.Ty Herren tröstar sitt folkoch förbarmar sig över sina betryckta.
14. Men Sion säger: " Herren har övergivit mig,Herren har glömt mig."
15. Kan då en mor glömma sitt barn,så att hon inte förbarmar sig över sin livsfrukt?Och även om hon kunde glömma sitt barn,skall jag inte glömma dig.
16. Se, på mina händer har jag upptecknat dig.Dina murar står alltid inför mig.
17. Dina söner skyndar sig tillbaka,medan de som förstör och ödelägger dig drar bort ifrån dig.
18. Lyft upp dina ögon och se dig omkring,alla samlas de hos dig.Så sant jag lever, säger Herren,du skall få klä dig i dem alla som en skrudoch lik en brud fästa dem omkring dig.
19. Ty om du tidigare låg i ruiner och var ödelagdoch ditt land var förött,skall det nu bli för trångt att bo där,och de som fördärvar dig skall vara långt borta.
20. Du skall få höra barnen säga,de som föddes under din barnlöshet:"Platsen är för trång för mig,gör plats för mig, så att jag kan bo här."
21. Då skall du säga i ditt hjärta:"Vem har fött dessa åt mig?Jag var ju barnlös och ofruktsam,landsflyktig och fördriven.Vem har fostrat dessa?Se, jag var lämnad ensam kvar.Varifrån kommer då dessa?"