1. Hör på mig, ni kustländer, lyssna, ni folk, som bor i fjärran. Herren kallade mig när jag ännu var i moderlivet,han nämnde mitt namn medan jag låg i min mors sköte.
2. Han gjorde min mun lik ett skarpt svärdoch gömde mig under sin hands skugga.Han gjorde mig till en vass piloch dolde mig i sitt koger.
3. Han sade till mig: "Du är min tjänare, Israel,genom dig vill jag förhärliga mig."
4. Men jag tänkte: "Förgäves har jag ansträngt mig,utan nytta har jag förbrukat min kraft.Dock, min rätt är hos Herren och min lön är hos min Gud."
5. Och nu säger Herren,han som från moderlivet danade mig till sin tjänare,för att föra Jakob tillbaka till honom,så att Israel samlas hos honom- ty jag är ärad i Herrens ögon,och min Gud är min starkhet -
6. han säger: Det är för lite för dig, då du är min tjänare,att endast upprätta Jakobs stammaroch föra tillbaka de bevarade av Israel.Jag skall sätta dig till ett ljus för hednafolken,för att du skall bli min frälsning intill jordens yttersta gräns.
7. Så säger Herren, Israels återlösare, hans Helige,till honom som är föraktad av var själ,till honom som är avskydd av folken,till honom som är härskares tjänare:Kungar skall se det och stå upp,furstar skall se det och tillbedjaför Herrens skull, han som är trofast,för Israels Heliges skull, han som har utvalt dig.
8. Så säger Herren:Jag bönhör dig i nådens tid,jag hjälper dig på frälsningens dag.Jag skall bevara digoch göra dig till ett förbund för folket,för att upprätta landetoch utskifta de förödda arvslotterna
9. och säga till de fångna: "Drag ut",och till dem som sitter i mörkret: "Kom fram."De skall finna bete utmed vägarna,betesplatser på alla kala höjder.
10. De skall varken hungra eller törsta,ökenhettan och solen skall inte skada dem,ty deras förbarmare skall leda democh föra dem till vattenkällor.
11. Jag skall göra alla mina berg till jämna vägar,och mina banade vägar skall byggas höga.
12. Se, där kommer de fjärran ifrån,somliga från norr och andra från väster,somliga från sineernas land.
13. Jubla, ni himlar, och fröjda dig, du jord,brist ut i jubel, ni berg.Ty Herren tröstar sitt folkoch förbarmar sig över sina betryckta.
14. Men Sion säger: " Herren har övergivit mig,Herren har glömt mig."
15. Kan då en mor glömma sitt barn,så att hon inte förbarmar sig över sin livsfrukt?Och även om hon kunde glömma sitt barn,skall jag inte glömma dig.
16. Se, på mina händer har jag upptecknat dig.Dina murar står alltid inför mig.