8. Rab-Sake vände tillbaka och fann den assyriske kungen upptagen med att belägra Libna. Han hade nämligen hört att kungen hade brutit upp från Lakish.
9. Men när Sanherib fick höra sägas om Tirhaka, kungen i Nubien, att denne hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han, så snart han hörde detta, sändebud till Hiskia med detta budskap:
10. "Så skall ni säga till Hiskia, kungen i Juda: Låt inte din Gud, som du förtröstar på, bedra dig så att du tänker: Jerusalem skall inte falla i den assyriske kungens hand.
11. Du har ju hört vad kungarna i Assyrien har gjort med alla länder, hur de grundligt har förstört dem. Och du skulle bli räddad!
12. Har de folk som mina fäder fördärvade, Gozan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar?
13. Var finns Hamats kung och Arpads kung och kungen över Sefarvajims stad, över Hena och Iva?"
14. När Hiskia hade tagit emot brevet av budbärarna och läst det, gick han upp i Herrens hus och bredde ut det inför Herrens ansikte.
15. Och Hiskia bad till Herren och sade:
16. " Herre Sebaot, Israels Gud, du som tronar på keruberna, endast du är Gud över alla riken på jorden. Du har gjort himmelen och jorden.
17. Herre, böj ditt öra och hör. Herre, öppna dina ögon och se. Hör alla Sanheribs ord, som han har talat för att håna den levande Guden.
18. Det är sant, Herre, att kungarna i Assyrien har ödelagt alla länder, också sitt eget land.
19. Och de har kastat deras gudar i elden, ty de var inga gudar utan verk av människohänder, trä och sten. Därför kunde de förgöra dem.
20. Men nu, Herre, vår Gud, rädda oss ur hans hand, så att alla riken på jorden förstår att du är Herren, endast du."