8. Vägarna är öde, ingen går mer på stigarna.Han bryter förbund, han föraktar städer, han tar ingen hänsyn till människor.
9. Landet sörjer och försmäktar,Libanon blygs och tynar bort,Saron har blivit lik en ödemark,Basans och Karmels skogar fäller sina löv.
10. Nu vill jag stå upp, säger Herren,nu vill jag resa mig upp,nu vill jag visa min höghet.
11. Med halm går ni havande, och ni föder strå.Er ande är en eld som kommer att förtära er.
12. Folken skall förbrännas till kalk,likt avhugget törne skall de brännas upp i eld.
13. Ni som är långt borta, hör vad jag har gjort.Ni som är nära, lär känna min makt.
14. Syndarna i Sion blir förskräckta,bävan griper de gudlösa."Vem av oss kan härda ut vid en förtärande eld?Vem av oss kan bo vid en evig glöd?"
15. Den som vandrar i rättfärdighetoch talar vad rätt är,den som föraktar det som vinns genom förtryckoch som avhåller sina händer från att ta mutor,den som stoppar till sina öronför att inte höra om blodsgärningaroch sluter sina ögon för att inte se det onda,
16. han skall bo på höjderna,klippfästen skall vara hans värn.Sitt bröd skall han få,vatten skall aldrig fattas honom.
17. En kung i sin skönhet skall dina ögon se,de skall blicka ut över ett vidsträckt land.
18. Då skall ditt hjärta tänka tillbakapå förskräckelsens tid:"Var är nu skrivarna,var är skatteindrivarna,var är de som räknade tornen?"
19. Du slipper då se det vildsinta folket,folket med obegripligt språksom ingen kunde förstå,vars stammande tungomålingen kunde tyda.
20. Se på Sion, våra högtiders stad!Dina ögon skall skåda Jerusalem,en säker boning,ett tält som inte flyttas bort.Dess tältpinnar skall aldrig ryckas upp,och av dess tältlinor skall ingen enda brista.
21. Ty där skall Herren vara i sitt majestät.Han skall vara för osssom floder och breda strömmar.Inget skepp med åror skall där gå fram,inget mäktigt skepp färdas däröver.
22. Ty Herren är vår domare. Herren är vår lagstiftare. Herren är vår konung.Han är den som frälsar oss.