1. Ve dig, du ödeläggare,som själv har gått fri från ödeläggelse. Ve dig, du plundrare,som själv har undgått att bli plundrad.När du har slutat att ödelägga,skall du själv ödeläggas.När du har upphört att plundra,skall du själv plundras.
2. Herre, var oss nådig, vi väntar på dig.Bli du vår arm var morgon,vår frälsning i nödens tid.
3. För det väldiga dånet flyr folken,inför ditt majestät skingras folkslagen.
4. Man skall förse sig med byte från er,som när gräsmaskar förser sig.Så som gräshoppor störtar framkastar han sig över det.
5. Upphöjd är Herren, ty han bor i höjden.Han uppfyller Sion med rätt och rättfärdighet.
6. Han skall vara din framtids säkra grund,rik på frälsning, vishet och kunskap. Herrens fruktan skall vara Sions skatt.
7. Hör, deras hjältar klagar därute,fredsbudbärarna gråter bittert.
8. Vägarna är öde, ingen går mer på stigarna.Han bryter förbund, han föraktar städer, han tar ingen hänsyn till människor.
9. Landet sörjer och försmäktar,Libanon blygs och tynar bort,Saron har blivit lik en ödemark,Basans och Karmels skogar fäller sina löv.
10. Nu vill jag stå upp, säger Herren,nu vill jag resa mig upp,nu vill jag visa min höghet.
11. Med halm går ni havande, och ni föder strå.Er ande är en eld som kommer att förtära er.
12. Folken skall förbrännas till kalk,likt avhugget törne skall de brännas upp i eld.
13. Ni som är långt borta, hör vad jag har gjort.Ni som är nära, lär känna min makt.