1. Ve dem som drar i väg ner till Egypten för att få hjälp. De förlitar sig på hästaroch förtröstar på vagnar,därför att de är många,och på ryttare,därför att mängden är stor.De vänder inte sin blick till Israels Heligeoch frågar inte efter Herren.
2. Men också han är vis, och låter olyckan komma.Han tar inte tillbaka sina ord.Han reser sig upp mot de ondas husoch mot hjälp från ogärningsmän.
3. Ty egyptierna är människor och inte Gud,deras hästar är kött och inte ande. Herren skall räcka ut sin hand,och hjälparen skall vackla och den hjälpte falla,båda skall tillsammans förgås.
4. Ty så har Herren sagt till mig:Liksom ett lejon ryter, ett ungt lejon över sitt rovnär många herdar samlas emot det,och inte skräms av herdarnas ropeller fruktar för deras oväsen,så skall Herren Sebaot fara ner för att strida på Sions bergoch uppe på dess höjd.
5. Som fågeln breder ut sina vingar,så skall Herren Sebaot beskydda Jerusalem.Han skall beskydda och hjälpa, skona och rädda.
6. Vänd om till honom som ni så djupt har avfallit ifrån, ni Israels barn.