17. Som en havande kvinna våndas,då hon är nära att födaoch ropar ut sin smärta,så är det med oss inför dig, Herre.
18. Vi var havande och våndades,men vi födde vind.Vi har inte skaffat räddning åt landet,och ingen föds till att bo på jorden.
19. Dina döda skall bli levande,mina dödas kroppar skall uppstå.Vakna upp och jubla,ni som bor i stoftet,ty din dagg är ljusets dagg,och jorden skall ge igen de avsomnade.
20. Kom mitt folk och gå in i dina kamrar,stäng igen dörrarna efter dig.Göm dig ett litet ögonblick,till dess vreden har gått förbi.
21. Ty se, Herren kommer ut ur sin boningför att straffa jordens invånare för deras missgärning.Jorden skall blottlägga sina blodskulderoch inte längre dölja sina dräpta.