3. Alla dina furstar har flytt tillsammans,utan bågskott blev de fångar.Alla som påträffades hos dig blev fångar,hur långt bort de än flydde.
4. Därför säger jag:Vänd blicken bort ifrån mig,bittert måste jag gråta.Bemöda er inte att trösta migöver att dottern mitt folk har blivit förstörd.
5. Ja, en dag av förvirring, nertrampning och bestörtningkommer från Herren, Herren Sebaot,i Synernas dal,med nerbrutna murar och rop upp mot berget.
6. Elam bär kogret,vagnkämpar och ryttare följer honom.Kir har blottat skölden.
7. Dina skönaste dalar fylls med vagnar,och ryttare har ställt upp sig vid porten.
8. Juda blottställs och ligger utan skydd.Då ser du dig om efter vapnen i Skogshuset.
9. Ni ser att Davids stad har många rämnor,och ni samlar upp vattnet i Nedre dammen.
10. Ni räknar husen i Jerusalem,och ni river ner hus för att förstärka muren.
11. Mellan de båda murarna gör ni en behållareför vattnet från Gamla dammen.Men ni ser inte upp till honom som har gjort detta,till honom som för länge sedan har bestämt det.
12. Herren, Herren Sebaot kallar er på den dagentill gråt och sorg,till att raka era huvuden och klä er i säcktyg.
13. Men i stället ägnar ni er åt munterhet och glädje.Ni dödar oxar och slaktar får,ni äter kött och dricker vin och säger:"Låt oss äta och dricka, för i morgon dör vi."
14. Men Herren Sebaot uppenbarade detta i mina öron: Sannerligen, denna er missgärning skall inte bli försonad, så länge ni lever, säger Herren, Herren Sebaot.
15. Så säger Herren, Herren Sebaot: Gå och säg till förvaltaren, överhovmästaren Shebna:
16. Vad gör du här? Vem tänker du lägga här, eftersom du här hugger ut en grav åt dig? Du hugger ut din grav högt uppe, du urholkar klippan till en boning åt dig.
17. Se, Herren skall kasta dig långt bort, du starke man. Han skall gripa tag i dig med kraft.