20. På den dagen skall kvarlevan av Israeloch de räddade av Jakobs husinte längre stödja sig vid honom som slog dem.I trohet skall de stödja sig på Herren, Israels Helige.
21. En kvarleva skall vända om, en kvarleva av Jakob,till Gud, den Mäktige.
22. Ty om än ditt folk, Israel, vore som havets sand,så skall bara en kvarleva av det vända om.Förödelse är beslutad,flödande av rättfärdighet.
23. Ty förödelse och beslutad straffdomskall Herren, Herren Sebaotlåta komma över hela landet.
24. Därför säger Herren, Herren Sebaot så:Mitt folk, du som bor i Sion, frukta inte för Assur.Han skall slå dig med riset och höja sin stav mot dig,som man gjorde i Egypten.
25. Ty ännu en liten tid och förbittringen upphör,och min vrede skall vända sig till deras fördärv.
26. Herren Sebaot skall svänga sitt gissel över dem,som när han slog Midjan vid Orebsklippan.Sin stav, som han räckte ut över havet,skall han åter höja,som han gjorde i Egypten.
27. På den dagen skall hans börda tas bort ifrån din skuldraoch hans ok ifrån din nacke.Ty oket skall brista på grund av fetman.
28. Han kommer över Ajat,drar fram genom Migron.I Mikmash lämnar han sin tross.
29. De drar fram genom passet,tar nattkvarter i Geba.Rama bävar,Sauls Gibea flyr.
30. Ropa högt, du dotter Gallim.Ge akt, du Laisa.Arma Anatot!
31. Madmena flyr,Gibeons invånare söker skydd.
32. Ännu samma dag gör han halt i Nob.Han svingar sin hand mot dottern Sions berg,mot Jerusalems höjd.
33. Se, Herren, Herren Sebaot skall hugga avden lummiga kronan med våldsam kraft.De resliga stammarna skall fällas,de höga träden störta ner.
34. Han skall fälla snårskogen med järn,och Libanon skall falla för den Mäktige.