9. Skulle jag inte straffa dem för sådant?säger Herren.Skulle jag inte hämnas på ett sådant folk som detta?
10. Jag vill gråta och sjunga sorgesång över bergen,jag vill höja klagosång över betesmarkerna i öknen.Ty de är förbrända, ingen går fram där mer,och inga läten av boskap hörs längre.Både himlens fåglar och de vilda djuren har flytt,de är alla borta.
11. Jag skall göra Jerusalem till ett stenröse,till en boning för schakaler,och Juda städer till en ödemarkdär ingen bor.
12. Vem är så vis att han förstår detta? Och till vem har Herrens mun talat, så att han kan förklara varför landet har blivit så fördärvat, förbränt som en öken där ingen färdas?
13. Herren svarade: Jo, därför att de har övergivit min undervisning som jag gav dem. De har inte lyssnat till min röst och inte följt den,
14. utan vandrat efter sina hårda hjärtan och följt baalerna, så som deras fäder lärde dem.
15. Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall ge detta folk malört att äta och förgiftat vatten att dricka.
16. Och jag skall sprida ut dem bland folk som varken de eller deras fäder har känt, och jag skall sända svärdet efter dem till dess att jag har gjort slut på dem. 17Så säger Herren Sebaot:Se er om efter gråterskor och kalla på dem så att de kommer,sänd efter kunniga kvinnor, låt dem komma.
18. Låt dem med hast stämma upp en sorgesång över oss,så att våra ögon rinner av tåraroch vatten strömmar från våra ögonlock.
19. Ty sorgesång hörs från Sion:Hur har inte förödelse drabbat oss!Hur har vi inte kommit på skam!Vi måste ju överge landet,ty de har rivit ner våra hem.
20. Ni kvinnor, hör Herrens ord,öppna era öron för ordet från hans mun.Lär era döttrar sorgesång,lär varandra klagosång.
21. Ty döden stiger in genom våra fönsteroch kommer in i våra palats.Barnen utrotas från gatanoch de unga männen från torgen.