5. Kom, låt oss dra upp om nattenoch förstöra hennes palats."
6. Ty så säger Herren Sebaot:Fäll träd och kasta upp vallar mot Jerusalem!Detta är staden som skall straffas.Den är full av förtryck.
7. Som en källa låter vatten välla fram,så låter den sin ondska välla ut.Om våld och förödelse hör man där,sår och slag är alltid inför mina ögon.
8. Låt varna dig, Jerusalem,så att jag inte vänder mig ifrån digoch gör dig till en ödemark,till ett land där ingen bor.
9. Så säger Herren Sebaot:En efterskörd, som på en vinstock,skall man bärga på kvarlevan av Israel.Räck på nytt ut din hand,som när man plockar druvor från rankorna.
10. Till vem skall jag talaoch för vem skall jag vittna, så att de hör?Deras öron är tillslutna så att de inte kan höra. Herrens ord föraktas bland dem,de vill inte veta av det.
11. Därför är jag fylld av Herrens vrede,jag orkar inte hålla den tillbaka.Töm ut den över barnen på gatanoch över alla unga män där de samlas.Både man och kvinna skall drabbas,också den gamle och den som fyllt sina dagars mått.
12. Främlingar skall ta över deras hus,deras åkrar och hustrur,ty jag vill räcka ut min hand mot dem som bor i landet,säger Herren.
13. Ty hög som låg, alla söker de orätt vinning.Både profet och präst,alla handlar de lögnaktigt.
14. De tar det lätt med att hela mitt folks skadaoch säger: "Allt står väl till, allt står väl till".Men allt står inte väl till.
15. De skall stå där med skam,ty de har bedrivit avskyvärda ting.Ändå känner de ingen skamoch förstår inte att blygas.Därför skall de falla bland dem som faller.När tiden kommer att jag skall straffa dem,skall de komma på fall, säger Herren.
16. Så säger Herren:"Ställ er vid vägarna och spana,fråga efter de urgamla stigarna.Fråga efter den goda vägenoch vandra på den,så skall ni finna ro för era själar."Men de svarade: "Vi vill inte vandra på den."