23. De bär båge och lans,de är grymma och skoningslösa.Deras röst är som havets dån,och på sina hästar rider de fram,rustade som kämpar till stridmot dig, du dotter Sion.
24. Vi har hört ryktet om demvåra händer sjunker ner,ängslan griper oss,ångest som hos en barnaföderska.
25. Gå inte ut på öppna fältetoch vandra ej på vägen,ty fiendens svärd är där med skräck från alla sidor.
26. Du, mitt folk, min dotter, kläd dig i säcktyg,rulla dig i aska,höj sorgesång som efter ende sonenoch håll bitter dödsklagan.Ty plötsligt kommer fördärvaren över oss.
27. Jag har satt dig att pröva mitt folkoch gjort dig till en fast borg,för att du skall lära känna och pröva deras vandel.
28. Alla är de förhärdade upprorsmakare,som går med förtal,de är som koppar och järn.Alla handlar de fördärvligt.
29. Blåsbälgen pustar,men ur elden kommer bara bly.All ytterligare rening är förgäves,de onda kan inte avlägsnas.
30. "Förkastat silver" kallar man dem,ty Herren har förkastat dem.