29. Då skälver jorden och bävar,ty Herrens planer mot Babel fullbordas:att göra Babels land till en ödemark, utan invånare.
30. Babels hjältar upphör att strida,de sitter stilla i sina fästen.Deras styrka har försvunnit,de har blivit som kvinnor.Man har tänt eld på Babels boningar,och dess bommar är sönderbrutna.
31. Löpare möter löpare,den ene budbäraren korsar den andres vägför att meddela kungen i Babelatt hela hans stad har intagits,
32. att vadställena har erövrats,att dammarna är uppbrända i eldoch stridsmännen står skräckslagna.
33. Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud:Dottern Babel är som en tröskplats,när man just har trampat till den.Ännu en liten tid, och skördetiden är inne.
34. Han har slukat mig och tillintetgjort mig,Nebukadressar, kungen i Babel.Han har gjort mig till ett tomt kärl,lik en drake har han svalt mig,han har fyllt sin buk med mina läckerheteroch drivit bort mig.
35. "Må det våld som har drabbat mig och mitt köttkomma över Babel",säger kvinnan som bor i Sion."Må mitt blod komma över Kaldeens invånare",säger Jerusalem.