7. Varför skulle jag förlåta dig?Dina barn har övergivit migoch svurit vid gudar som inte finns.Jag gav dem fullt upp av allt,men de begick äktenskapsbrottoch samlades i skaror vid horhusen.
8. De liknar välfödda, ystra hingstar,de gnäggar var och en efter sin nästas hustru.
9. Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger Herren.Skulle jag inte hämnas på ett folk som detta?
10. Drag upp mot hennes vingårdsterrasser och förstör dem,men gör inte helt slut på henne.Riv bort hennes vinrankor,de hör inte Herren till.
11. Ty de har handlat mycket trolöst mot mig,både Israels hus och Juda hus, säger Herren.
12. De har förnekat Herren och sagt:"Han finns inte.Inget ont skall drabba oss,svärd och hunger skall vi inte möta.
13. Profeterna blir till vind,Guds ord är inte i dem.Vad de säger skall drabba dem själva."
14. Därför säger Herren, härskarornas Gud, så:Eftersom ni talar på detta sätt,se, därför skall jag göra mina ord i din mun till en eldoch detta folk till ved,och elden skall förtära dem.
15. Se, jag skall låta ett hednafolk komma över er fjärran ifrån,ni av Israels hus, säger Herren,ett starkt hednafolk, ett urgammalt folk,ett folk vars språk du inte känner,med ett tal du inte förstår.
16. Deras koger är som en öppen grav.De är alla hjältar.
17. De skall sluka din skörd och ditt bröd,de skall sluka dina söner och dina döttrar,de skall sluka dina får och din nötboskap,de skall sluka dina vinstockar och dina fikonträd.Dina befästa städer som du litar på,skall de förstöra med svärd.
18. Men inte ens då vill jag göra helt slut på er, säger Herren.