17. Ha medlidande med honom,alla ni som bor omkring honom,alla ni som känner hans namn.Säg: "Hur sönderbruten är inte den starka spiran,den härliga staven!"
18. Stig ner från din härlighetoch sätt dig på torra marken,du dotter Dibons folk.Ty den som ödelägger Moab drar upp mot digoch förstör dina fästen.
19. Ställ dig vid vägen och se dig omkring,du som bor i Aroer.Fråga honom som flyroch henne som kommit undan,säg: "Vad har hänt?"
20. Moab har kommit på skam,det är krossat,jämra er och ropa.Berätta vid Arnonatt Moab är ödelagt.
21. Domen har kommit över slättlandet, över Holon, Jahas och Mofaat,
22. över Dibon, Nebo och Bet-Diblatajim,
23. över Kirjatajim, Bet-Gamul och Bet-Meon,
24. över Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, vare sig de ligger långt borta eller nära.
25. Avhugget är Moabs hornoch hans arm är sönderbruten,säger Herren.
26. Gör honom drucken, ty han har upphävt sig mot Herren. Moab skall vältra sig i spyor och bli till åtlöje, också han.
27. Eller var inte Israel till åtlöje för dig? Ertappades han bland tjuvar, eftersom du skakar på huvudet så ofta du talar om honom?
28. Överge städernaoch bygg bo i klippan,ni Moabs invånare.Gör som duvansom bygger sitt näste i sidorna på gapande klyftor.
29. Vi har hört om Moabs högmod,hans gränslöst stora högfärd,hans stolthet, högmod och överlägsenhetoch hans hjärtas förhävelse.
30. Jag känner hans fräckhet, säger Herren,hans tomma skryt och svekfulla handlingssätt.
31. Därför jämrar jag mig för Moabs skulloch klagar över hela Moab.Över Kir-Heres män må man sucka