7. Ett lejon kommer fram ur sitt snår,en folkfördärvare bryter upp.Han går ut ur sin boningför att göra ditt land till en ödemark.Då läggs dina städer i ruiner,så att ingen kan bo där.
8. Kläd er därför i säcktyg,klaga och jämra er,Ty Herrens brinnande vrede har inte vänt sig bort från oss.
9. På den dagen, säger Herren,skall kungen och furstarna förlora modet,prästerna bli förfäradeoch profeterna vara bestörta.
10. Men jag sade: O, Herre, Herre, hur svårt bedrog du inte detta folk och Jerusalem när du sade: "Det skall gå er väl." Svärdet är ju nära att ta våra liv!
11. På den tiden skall det sägas till detta folk och till Jerusalem: En brännhet vind från de kala höjderna i öknen sveper mot dottern mitt folk, inte för att kasta säd eller rensa korn.
12. Nej, en starkare vind än så skall jag låta komma. Nu skall också jag gå till rätta med dem!
13. Se, som ett moln stiger han upp,som en stormvind är hans vagnar.Snabbare än örnar är hans hästar.Ve oss, vi är förlorade!
14. Tvätta bort ondskan från ditt hjärta, Jerusalem,så att du blir räddad!Hur länge skall onda tankar bo i ditt bröst?
15. Från Dan hörs en röst ropa,från Efraims berg en som bådar olycka.
16. Kungör för folken, tala om för Jerusalem:En belägringshär kommer från fjärran landoch höjer sitt rop mot Juda städer.
17. Som väktare kring ett åkerfältomringar de henne,ty mot mig har hon varit upprorisk,säger Herren.
18. Din vandel och dina gärningarvållar dig detta.Din ondska gör att det blir så bittert,att plågan träffar dig ända in i hjärtat.
19. O, mitt inre, mitt inre!Jag vrider mig av smärta i mitt hjärtas djup.Mitt hjärta klagar i mig,jag kan inte tiga,ty ljud av horn har min själ hört, och stridsrop.
20. Förödelse på förödelse ropas ut,hela landet läggs öde.Plötsligt blir mina tält förstörda,på ett ögonblick mina tältdukar.
21. Hur länge skall jag se stridsbaneretoch höra ljud av horn?
22. Mitt folk är dåraktigt,mig känner de inte.De är oförnuftiga barn och förstår ingenting.De är visa när det gäller att göra ont,men de förstår inte att göra gott.
23. Jag såg på jorden, och se, den var öde och tom,upp mot himlen och där fanns inget ljus.
24. Jag såg på bergen, och se, de bävadeoch alla höjder vacklade.
25. Jag såg mig om, och se, där fanns ingen människaoch alla himlens fåglar hade flytt.
26. Jag såg mig om, och se, det bördiga landet var en öken,alla dess städer ödelagda inför Herrens ansikte,för hans brinnande vrede.