3. Så säger Herren till Juda män och till Jerusalem:Bryt er ny mark!Så inte bland törnen.
4. Omskär er för Herren,avlägsna ert hjärtas förhud,ni Juda män och ni Jerusalems invånare.Annars skall min vrede bryta fram som en eldför era onda gärningars skull,och den skall brinna så att ingen kan släcka den.
5. Förkunna i Juda,kungör och ropa ut i Jerusalem,ja, blås i hornet i landet,ropa med hög röst och säg:"Låt oss samlas och gå in i de befästa städerna!"
6. Res upp ett baner i riktning mot Sion,Sök skydd, stanna inte!Ty jag skall låta olyckan komma från norrmed stor förödelse.
7. Ett lejon kommer fram ur sitt snår,en folkfördärvare bryter upp.Han går ut ur sin boningför att göra ditt land till en ödemark.Då läggs dina städer i ruiner,så att ingen kan bo där.
8. Kläd er därför i säcktyg,klaga och jämra er,Ty Herrens brinnande vrede har inte vänt sig bort från oss.
9. På den dagen, säger Herren,skall kungen och furstarna förlora modet,prästerna bli förfäradeoch profeterna vara bestörta.
10. Men jag sade: O, Herre, Herre, hur svårt bedrog du inte detta folk och Jerusalem när du sade: "Det skall gå er väl." Svärdet är ju nära att ta våra liv!
11. På den tiden skall det sägas till detta folk och till Jerusalem: En brännhet vind från de kala höjderna i öknen sveper mot dottern mitt folk, inte för att kasta säd eller rensa korn.
12. Nej, en starkare vind än så skall jag låta komma. Nu skall också jag gå till rätta med dem!
13. Se, som ett moln stiger han upp,som en stormvind är hans vagnar.Snabbare än örnar är hans hästar.Ve oss, vi är förlorade!
14. Tvätta bort ondskan från ditt hjärta, Jerusalem,så att du blir räddad!Hur länge skall onda tankar bo i ditt bröst?