22. Mitt folk är dåraktigt,mig känner de inte.De är oförnuftiga barn och förstår ingenting.De är visa när det gäller att göra ont,men de förstår inte att göra gott.
23. Jag såg på jorden, och se, den var öde och tom,upp mot himlen och där fanns inget ljus.
24. Jag såg på bergen, och se, de bävadeoch alla höjder vacklade.
25. Jag såg mig om, och se, där fanns ingen människaoch alla himlens fåglar hade flytt.
26. Jag såg mig om, och se, det bördiga landet var en öken,alla dess städer ödelagda inför Herrens ansikte,för hans brinnande vrede.
27. Ty så säger Herren:Hela landet skall bli en ödemark,men jag skall inte göra helt slut på det.
28. Därför sörjer jorden,och himlen ovanför mörknar,ty vad jag har talat och beslutatskall jag inte ångra eller ta tillbaka.
29. För larmet av ryttare och bågskyttartar hela staden till flykten.Man ger sig in i skogssnårenoch upp bland klipporna.Alla städer är övergivna,ingen människa bor i dem mer.
30. Du ödelagda, vad vill du göra?Om du än klär dig i scharlakanoch pryder dig med smycken av guld,om du än gör dina ögon stora med smink,så gör du dig vacker förgäves.Dina älskare föraktar dig,de står efter ditt liv.
31. Ty jag hör rop som från en barnaföderska,ångestrop som från en förstföderska.Det är dottern Sions röst.Hon flämtar, hon räcker ut sina händer:"O, ve mig!Mitt liv tynar bort inför mördare."