16. Kungör för folken, tala om för Jerusalem:En belägringshär kommer från fjärran landoch höjer sitt rop mot Juda städer.
17. Som väktare kring ett åkerfältomringar de henne,ty mot mig har hon varit upprorisk,säger Herren.
18. Din vandel och dina gärningarvållar dig detta.Din ondska gör att det blir så bittert,att plågan träffar dig ända in i hjärtat.
19. O, mitt inre, mitt inre!Jag vrider mig av smärta i mitt hjärtas djup.Mitt hjärta klagar i mig,jag kan inte tiga,ty ljud av horn har min själ hört, och stridsrop.
20. Förödelse på förödelse ropas ut,hela landet läggs öde.Plötsligt blir mina tält förstörda,på ett ögonblick mina tältdukar.
21. Hur länge skall jag se stridsbaneretoch höra ljud av horn?
22. Mitt folk är dåraktigt,mig känner de inte.De är oförnuftiga barn och förstår ingenting.De är visa när det gäller att göra ont,men de förstår inte att göra gott.
23. Jag såg på jorden, och se, den var öde och tom,upp mot himlen och där fanns inget ljus.
24. Jag såg på bergen, och se, de bävadeoch alla höjder vacklade.
25. Jag såg mig om, och se, där fanns ingen människaoch alla himlens fåglar hade flytt.
26. Jag såg mig om, och se, det bördiga landet var en öken,alla dess städer ödelagda inför Herrens ansikte,för hans brinnande vrede.
27. Ty så säger Herren:Hela landet skall bli en ödemark,men jag skall inte göra helt slut på det.
28. Därför sörjer jorden,och himlen ovanför mörknar,ty vad jag har talat och beslutatskall jag inte ångra eller ta tillbaka.
29. För larmet av ryttare och bågskyttartar hela staden till flykten.Man ger sig in i skogssnårenoch upp bland klipporna.Alla städer är övergivna,ingen människa bor i dem mer.