16. Kungör för folken, tala om för Jerusalem:En belägringshär kommer från fjärran landoch höjer sitt rop mot Juda städer.
17. Som väktare kring ett åkerfältomringar de henne,ty mot mig har hon varit upprorisk,säger Herren.
18. Din vandel och dina gärningarvållar dig detta.Din ondska gör att det blir så bittert,att plågan träffar dig ända in i hjärtat.
19. O, mitt inre, mitt inre!Jag vrider mig av smärta i mitt hjärtas djup.Mitt hjärta klagar i mig,jag kan inte tiga,ty ljud av horn har min själ hört, och stridsrop.
20. Förödelse på förödelse ropas ut,hela landet läggs öde.Plötsligt blir mina tält förstörda,på ett ögonblick mina tältdukar.
21. Hur länge skall jag se stridsbaneretoch höra ljud av horn?
22. Mitt folk är dåraktigt,mig känner de inte.De är oförnuftiga barn och förstår ingenting.De är visa när det gäller att göra ont,men de förstår inte att göra gott.
23. Jag såg på jorden, och se, den var öde och tom,upp mot himlen och där fanns inget ljus.
24. Jag såg på bergen, och se, de bävadeoch alla höjder vacklade.
25. Jag såg mig om, och se, där fanns ingen människaoch alla himlens fåglar hade flytt.