18. Jag har hört hur Efraim klagar:"Du har tuktat mig,jag har blivit tuktad som en otämd kalv.Omvänd mig, så blir jag omvänd!Ty du är Herren, min Gud.
19. Ty sedan jag har vänt omkänner jag ånger,och sedan jag har besinnat migslår jag mig på höften. Jag både blygs och skämsdå jag nu bär min ungdoms förnedring."
20. Är inte Efraim en dyrbar son för mig,är han inte mitt älsklingsbarn?Ju mer jag går till rätta med honom,desto mer tänker jag på honom.Därför ömmar mitt hjärta för honom.Jag måste förbarma mig över honom,säger Herren.
21. Sätt upp vägmärken åt dig,skaffa dig vägvisare!Ge akt på vägen,på stigen där du vandrade.Vänd tillbaka, du jungfru Israel,vänd tillbaka till dessa dina städer.
22. Hur länge skall du irra hit och dit,du trolösa dotter? Herren vill skapa något nytt på jorden:En kvinna skall omsluta en mäktig man.
23. Så säger Herren Sebaot, Israels Gud:När jag på nytt har gjort slut på fångenskapen för Juda land och dess städer,skall man ännu en gång säga detta ord:" Herren välsigne dig, du rättfärdighetens boning,du heliga berg."
24. Och Juda folk med alla sina städer skall bo där tillsammans,jordbrukare såväl som vandrande herdar.
25. Ty jag skall stärka trötta själar,och alla utsvultna själar skall jag mätta.
26. Vid detta vaknade jag och såg mig om, och min sömn hade varit ljuvlig.
27. Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall beså Israels land och Juda land med säd av människor och med säd av djur.
28. Och liksom jag har vakat över dem för att rycka upp, bryta ner, fördärva, förgöra och skada, skall jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger Herren.
29. På den tiden skall man inte mer säga: "Fäderna har ätit sura druvor och barnens tänder blir ömma av dem."
30. Nej, var och en skall dö genom sin egen missgärning. Den som äter sura druvor får själv ömma tänder. 31Se, dagar skall komma, säger Herren,då jag skall sluta ett nytt förbundmed Israels hus och med Juda hus,