15. Så säger Herren:Ett rop hörs i Rama,klagan och bitter gråt.Det är Rakel som gråter över sina barn,hon vill inte låta trösta sig,eftersom hennes barn inte mer finns till.
16. Men så säger Herren:Sluta med din högljudda gråt,låt inte dina ögon fälla tårar.Ty ditt verk skall få sin lön, säger Herren,och de skall vända tillbaka från sina fienders land.
17. Det finns hopp för din framtid,säger Herren.Dina barn skall vända tillbaka till sitt land.
18. Jag har hört hur Efraim klagar:"Du har tuktat mig,jag har blivit tuktad som en otämd kalv.Omvänd mig, så blir jag omvänd!Ty du är Herren, min Gud.
19. Ty sedan jag har vänt omkänner jag ånger,och sedan jag har besinnat migslår jag mig på höften. Jag både blygs och skämsdå jag nu bär min ungdoms förnedring."
20. Är inte Efraim en dyrbar son för mig,är han inte mitt älsklingsbarn?Ju mer jag går till rätta med honom,desto mer tänker jag på honom.Därför ömmar mitt hjärta för honom.Jag måste förbarma mig över honom,säger Herren.
21. Sätt upp vägmärken åt dig,skaffa dig vägvisare!Ge akt på vägen,på stigen där du vandrade.Vänd tillbaka, du jungfru Israel,vänd tillbaka till dessa dina städer.
22. Hur länge skall du irra hit och dit,du trolösa dotter? Herren vill skapa något nytt på jorden:En kvinna skall omsluta en mäktig man.
23. Så säger Herren Sebaot, Israels Gud:När jag på nytt har gjort slut på fångenskapen för Juda land och dess städer,skall man ännu en gång säga detta ord:" Herren välsigne dig, du rättfärdighetens boning,du heliga berg."
24. Och Juda folk med alla sina städer skall bo där tillsammans,jordbrukare såväl som vandrande herdar.