14. Och vad mig angår är jag i er hand. Gör med mig vad ni anser vara gott och rätt.
15. Men det skall ni veta att om ni dödar mig, så drar ni oskyldigt blod över er och över denna stad och över dem som bor här. För det är i sanning Herren som har sänt mig till er för att säga er allt detta."
16. Då sade furstarna och allt folket till prästerna och profeterna: "Denne man förtjänar inte att dö, för i Herrens, vår Guds, namn har han talat till oss."
17. Några av de äldste i landet stod då upp och sade till folkets hela församling:
18. "Mika från Moreset profeterade i Hiskias, Juda kungs, tid och sade till hela Juda folk: Så säger Herren Sebaot: Sion skall bli upplöjt till en åker,Jerusalem skall bli till en stenhopoch tempelberget en skogbevuxen höjd.
19. Men lät Hiskia, Juda kung, med hela Juda döda honom? Fruktade han inte i stället Herren och bad till honom, så att Herren ångrade det onda som han hade talat emot dem? Drar vi inte själva över oss mycket ont nu?"
20. Där fanns också en annan man som profeterade i Herrens namn, Uria, Semajas son, från Kirjat-Jearim. Han profeterade mot denna stad och detta land, precis som Jeremia hade gjort.
21. När då kung Jojakim med alla sina hjältar och alla furstar hörde vad han sade, ville han döda honom. Men när Uria fick höra det blev han förskräckt och flydde sin väg och kom till Egypten.
22. Då sände kung Jojakim några män till Egypten: Elnatan, Akbors son, och några andra tillsammans med honom.
23. De hämtade Uria från Egypten och förde honom till kung Jojakim. Han lät döda honom med svärd och kastade hans döda kropp på den allmänna begravningsplatsen.
24. Men Ahikam, Safans son, höll sin hand över Jeremia, så att man inte lämnade honom i folkets våld för att dödas.