16. Han skaffade rätt åt den bedrövade och den fattige,och då gick allt väl.Är inte detta att känna mig? säger Herren.
17. Men dina ögon och ditt hjärtastår endast efter egen vinning,och att utgjuta oskyldigt blod,att utöva förtryck och våld.
18. Därför säger Herren så om Jojakim, Josias son, Juda kung: Ingen skall skall hålla dödsklagan efter honom och ropa: "O, min broder! O, min syster!"Ingen skall hålla dödsklagan efter honom och ropa:"O, herre! O, hur ståtlig han var!"
19. Som man begraver en åsnaskall han begravas.Han skall släpas bort och kastas ut,långt utanför Jerusalems portar.
20. Gå upp på Libanon och ropa,höj din röst i Basanoch ropa från Abarim,ty alla dina älskare är krossade.
21. Jag talade till dig när det gick dig väl,men du sade: "Jag vill inte lyssna."Sådant har ditt sätt varit ända från din ungdom.Du har inte velat lyssna till min röst.
22. Alla dina herdarskall vallas av vinden,och dina älskare måste gå i fångenskap.Då skall du komma på skam och förödmjukasför all din ondskas skull.
23. Du som bor på Libanondu som har ditt näste i cedrarna,hur skall du inte jämra dignär värkar kommer över digoch ångest som hos en födande kvinna!
24. Så sant jag lever, säger Herren: Om du Konja, Jojakims son, Juda kung, än vore en signetring på min högra hand, skulle jag ändå rycka bort dig därifrån.
25. Jag skall överlämna dig till de män som står efter ditt liv och till dem du är rädd för, nämligen Nebukadressar, den babyloniske kungen, och kaldeerna.
26. Jag skall slunga dig och din mor, som har fött dig, bort till ett annat land där ni inte är födda och där skall ni dö.