3. Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan.
4. Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.
5. Och Herrens ord kom till mig. Han sade:
6. "Skulle jag inte kunna göra med er, ni av Israels hus, så som denne krukmakare gör? säger Herren. Se, som leran är i krukmakarens hand, så är ni, Israels hus, i min hand.
7. Ena gången talar jag om ett hednafolk och ett rike att jag vill rycka upp, bryta ner och förgöra det.
8. Men om det hednafolk som jag har talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot det.
9. En annan gång talar jag om ett hednafolk och ett rike, att jag vill bygga upp och plantera det.
10. Men om man då gör det som är ont i mina ögon så att man inte hör min röst, då ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.
11. Säg därför nu till Juda män och till Jerusalems invånare: Så säger Herren: Se, jag bereder en olycka åt er, och jag tänker ut en plan mot er. Vänd därför om, var och en från sin onda väg, och ändra ert liv och era gärningar.
12. Men de kommer att svara: Det är lönlöst. Vi vill följa våra egna tankar och göra var och en efter sitt onda och hårda hjärta." 13Därför säger Herren så:Fråga bland hednafolken:Vem har hört något sådant?Fruktansvärda saker har hon gjort, jungfrun Israel.
14. Skall då snön från Libanons höga berglämna mina åkerfält?Skall de friska vattnensom strömmar fjärran ifrån, sina ut?
15. Men mitt folk har glömt migoch tänder rökelse åt avgudar,som har fått dem på fall där de färdas frampå de urgamla vägarnaoch slår in på obanade vägar och stigar.