3. Du mitt berg på fältet,dina ägodelar och alla dina skatterskall jag lämna till plundringliksom dina offerhöjder,på grund av synd i hela ditt land.
4. Det är ditt eget felatt du måste avstå ifrån det arvsom jag har givit dig.Jag skall låta dig tjäna dina fienderi ett land som du inte känner.Ty ni har tänt min vredes eld,och för evigt skall den brinna.
5. Så säger Herren:Förbannad är den man som förtröstar på människoroch söker sin styrka i det som är köttoch vars hjärta vänder sig bort från Herren.
6. Han är som en torr buske på hedenoch får inte se något gott komma.Han måste bo på förbrända platser i öknen,i ett land med salthedar där ingen vistas.
7. Men välsignad är den man som förtröstar på Herren,den som har Herrentill sin förtröstan.
8. Han är som ett träd planterat vid vattenoch som sträcker ut sina rötter till bäcken.Det fruktar inte om hetta kommer,dess löv är alltid gröna.Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer,och det upphör aldrig att bära frukt.
9. Bedrägligare än allt annat är hjärtat,det är obotligt sjukt.Vem kan förstå det?
10. Jag, Herren, utforskar hjärtatoch prövar njurarnaför att ge åt var och en efter hans vägar,efter hans gärningars frukt.
11. Lik en rapphöna, som ruvar på äggsom hon inte själv har lagt,är den som oärligt samlar rikedom.När halva livet har gått måste han lämna den,och vid livets slut skall han hållas för en dåre.
12. En härlighetens tron, en urgammal höjdär vår helgedoms plats.
13. Herren är Israels hopp.Alla som överger dig kommer på skam.De som avfaller från migliknar en skrift i sanden.De har övergivit Herren,källan med det levande vattnet.
14. Hela mig, Herre, så blir jag helad.Fräls mig, så blir jag frälst.Ty du är min lovsång.
15. Se, de säger till mig:"Vad blir det av Herrens ord?Låt det inträffa!"
16. Jag har inte dragit mig undanfrån att vara en herde som följer dig,och fördärvets dag har jag inte längtat efter.Du vet själv att det som kom över mina läpparsades inför ditt ansikte.
17. Bli inte till skräck för mig!Du är ju min tillflykt på den onda dagen.