14. Och jag skall krossa dem, den ene mot den andre, både fäder och barn, säger Herren. Jag skall inte förbarma mig, inte vara skonsam och inte ha medlidande, så att jag låter bli att förgöra dem. 15Hör och lyssna till detta,var inte högmodiga, ty Herren har talat.
16. Ge Herren, er Gud, ärainnan han låter mörkret kommaoch innan era fötter snubblar på bergen när det skymmer.Ni väntar på ljus,men han skall förvandla det till dödsskugga,till tjockt mörker.
17. Men vill ni inte höra på detta,skall jag i det fördolda gråta över sådant högmod.Bittert gråter jag och tårar strömmar från mina ögon,därför att Herrens hjord förs bort i fångenskap.
18. Säg till kungen och kungamodern:Stig ner från er tron,ty den praktfulla kronanhar fallit från era huvuden.
19. Städerna i Negev är stängdaoch ingen finns som öppnar dem.Hela Juda är bortfört i fångenskap,ja, bortfört helt och hållet.
20. Lyft er blick och se dem som kommer norrifrån.Var är hjorden du fick,din härliga hjord?
21. Vad kommer du att säga,när han till härskare över dig sätter mänsom du själv har gjort till dina förtroliga vänner?Skall du då inte gripas av våndasom en kvinna i födslosmärtor?
22. Men om du säger i ditt hjärta:"Varför har detta hänt mig?"så vet att det var för din stora missgärnings skullsom ditt mantelsläp lyftes uppoch din kropp utsattes för våld.
23. Kan en nubier förvandla sin hudeller en leopard sina fläckar?Då skulle också ni kunna göra gott,ni som är så vana att göra ont.
24. Därför vill jag skingra dem likt strå som förs bortav ökenvinden.
25. Detta skall vara din lott,den del du får av mig, säger Herren,därför att du har glömt migoch förtröstat på lögn.
26. Därför skall jag också dra upp mantelsläpet över ditt ansikte,så att man får se din skam,
27. ditt äktenskapsbrott, ditt liderliga frustande,din skamliga otukt.På höjderna och på fältethar jag sett dina vedervärdigheter.Ve dig, Jerusalem!Hur länge skall det dröja innan du blir ren?