8. Alla är de oförnuftiga och dåraktiga,från förgängliga trägudar hämtar de vägledning.
9. Silvret som hamrats ut har förts in från Tarsisoch guldet från Ufas.Det som träslöjdare och guldsmeder har gjortblir sedan klätt i blått och purpur.Allt är tillverkat av konstnärer.
10. Men Herrenär den sanne Guden,han är den levande Guden, den evige Konungen.För hans vrede bävar jorden,och folken kan inte uthärda hans förbittring.
11. Så skall ni säga till dem:De gudar som inte har gjort himmel och jordskall utrotas från jordenoch inte finnas kvar under himlen.
12. Han har skapat jorden genom sin kraft,han har grundat världen genom sin vishet,och genom sitt förstånd har han spänt ut himlen.
13. När han låter sin röst höras,då brusar himlens vatten,då låter han regnskyar stiga upp från jordens ände.Han gör blixtar åt regnetoch för vinden ut ur dess förvaringsrum.
14. Alla människor står då som dårar, utan förstånd.Alla guldsmederna kommer på skam med sina avgudar,ty deras gjutna gudabilder är bedrägeri,ingen ande är i dem.
15. Förgänglighet är de, ett verk som väcker åtlöje.När straffet kommer över dem, förgås de.
16. Sådan är inte han som är Jakobs del.Han är den som har format allt,och Israel är hans arvedels stam. Herren Sebaot är hans namn.
17. Samla ihop er packning och lämna landet,ni som är belägrade.
18. Ty så säger Herren:Se, denna gång skall jag slunga bort dem som bor i landet.Jag skall ansätta dem hårt,så att de känner det.
19. Ve mig för min skada!Mitt sår kan inte läkas.Men jag säger: Detta är min plågaoch jag måste bära den!
20. Mitt tält är förstörtoch alla mina tältlinor är avslitna.Mina barn har lämnat mig, de finns inte mer.Ingen är kvar som kan slå upp mitt tältoch sätta upp mina tältdukar.
21. Ty herdarna är oförnuftiga,de söker inte Herren.Därför har de ingen framgång,och hela deras hjord har skingrats.
22. Lyssna, det hörs något!Se, det kommer!Ett väldigt dån kommer från landet i norrför att göra Juda städer till en ödemark,till en boning för schakaler.
23. Jag vet det, Herre:Människans väg beror inte på henne själv,det står inte i vandrarens maktatt styra sina steg.
24. Tukta mig, Herre,men med måtta, inte i vrede,så att du inte krossar mig.