19. Skall mina får beta av det som era fötter har trampat ner och dricka vad era fötter har grumlat?
20. Därför säger Herren, Herren så till dem: Jag skall själv döma mellan de feta fåren och de magra.
21. Eftersom ni med sida och bog stöter undan alla de svaga och stångar dem med era horn till dess ni har drivit ut dem och skingrat dem,
22. därför skall jag rädda mina får så att de inte mer blir ett byte, och jag skall döma mellan får och får.
23. Jag skall låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och han skall föra dem i bet, nämligen min tjänare David. Han skall föra dem i bet och vara deras herde.
24. Jag, Herren, skall vara deras Gud, men min tjänare David skall vara furste ibland dem. Jag, Herren, har talat.
25. Jag skall sluta ett fridsförbund med dem. Jag skall göra slut på vilddjuren i landet, så att man tryggt kan bo mitt i öknen och sova i skogarna.
26. Jag skall låta dem själva och landet runt omkring min höjd bli till välsignelse. Jag skall låta det regna i rätt tid, regnskurar av välsignelse.
27. Träden på marken skall bära sin frukt och jorden skall ge sin gröda och själva skall de bo trygga i landet. De skall inse att jag är Herren, när jag bryter sönder deras ok och räddar dem från de människor som har hållit dem i slaveri.
28. Sedan skall de inte mer vara ett byte för hednafolken, och markens djur skall inte sluka dem, utan de skall bo trygga, och ingen skall skrämma dem.
29. Jag skall låta en plantering växa upp som skall bli till berömmelse för dem. De som bor där skall inte mer dö av hunger eller föraktas av hednafolken.
30. De skall inse att jag, Herren, deras Gud, är med dem och att de, Israels hus, är mitt folk, säger Herren, Herren.