4. Hans glans är som ljuset,strålar går ut från hans hand,där är hans styrka dold.
5. Framför honom går pest,och brinnande feber följer i hans spår.
6. Han träder fram och jorden skakar,för hans blick bävar hednafolken.Urgamla berg splittras,eviga höjder sjunker ner.Hans vägar är eviga.
7. Jag ser Kushans hyddor i nöd,tältdukarna i Midjans land darrar.
8. Är Herren förbittrad på floderna?Är din vrede upptänd mot strömmarnaeller din förbittring mot havet,när du far fram med dina hästar,med dina segervagnar?
9. Avhöljd och blottad är din båge,som edsvurna pilar är ditt ord. Sela.Du låter floder klyva jorden.
10. Bergen ser dig och bävar,störtregn forsar ner,djupet låter höra sin röst,mot höjden lyfter det sina händer.
11. Sol och måne står stilla i sin boningvid skenet av dina pilar som far fram,vid glansen av ditt blixtrande spjut.
12. I förbittring går du fram över jorden,i vrede trampar du ner hednafolken.
13. Du drar ut för att frälsa ditt folk,för att frälsa din smorde.Du krossar taket på den ogudaktiges hus,du bryter ner det från tinnarna till grunden. Sela.
14. Med hans egna spjut genomborrar du huvudet på hans krigare,när de stormar fram för att fördriva mig.Deras glädje är att i hemlighet sluka den betryckte.
15. Med dina hästar far du fram genom havet,genom de stora vattnens svall.