3. Själv skall jag gå ut och ställa mig bredvid min far på marken där du är, och jag skall tala med min far om dig. Om jag då märker något, skall jag tala om det för dig."
4. Jonatan talade väl om David med sin fader Saul och sade till honom: "Konungen må inte synda mot sin tjänare David, för han har inte förbrutit sig mot dig, utan vad han har gjort, har varit till stor nytta för dig.
5. Han satte sitt liv på spel och slog ner filisteen, och Herren gav hela Israel en stor seger. Du såg det och blev glad över det. Varför skulle du då synda mot oskyldigt blod och döda David utan orsak?"
6. Saul lyssnade till Jonatans ord och svor: "Så sant Herren lever, han skall inte dödas."
7. Sedan kallade Jonatan till sig David och talade om för honom allt som hade sagts. Därefter tog Jonatan med sig David till Saul, och han var sedan i hans tjänst som förut.
8. När kriget bröt ut igen, drog David ut och stred mot filisteerna och tillfogade dem ett stort nederlag, så att de flydde för honom.
9. Men en ond ande från Herren kom över Saul, där han satt i sitt hus med spjutet i handen, medan David spelade.
10. Då försökte Saul att med spjutet spetsa fast David vid väggen. Men David vek undan för Saul, så att han stötte spjutet in i väggen. David flydde och kom undan samma natt.
11. Men Saul sände några män till Davids hus för att vakta på honom och döda honom morgonen därpå. Davids hustru Mikal talade om detta för honom och sade: "Om du inte räddar ditt liv i natt, kommer du att dödas i morgon."
12. Därefter släppte hon ner David genom fönstret, och han flydde och kom undan.
13. Sedan tog Mikal husguden och lade den i sängen. Hon satte myggnät av gethår över huvudet på den och lade täcket över den.
14. När Saul sände män för att hämta David, sade hon: "Han är sjuk".