15. Men David gick ibland hem från Saul och för att vakta sin fars får i Betlehem.
16. Filisteen kom fram både morgon och kväll. I fyrtio dagar kom han fram och ställde sig där.
17. Nu sade Isai en gång till sin son David: "Var snäll och tag en efa av dessa rostade ax och de här tio bröden och spring med det till dina bröder i lägret.
18. De här tio ostarna skall du ta med till deras befälhavare. Se efter om det står väl till med dina bröder och tag med något livstecken från dem.
19. Tillsammans med Saul och alla Israels män är de i Terebintdalen och strider mot filisteerna."
20. David steg upp tidigt följande morgon. Han lämnade fåren åt en som skulle vakta dem och tog med sig det han skulle och gav sig i väg, så som Isai hade sagt till honom. När han kom fram till vagnborgen skulle hären just dra ut till strid, och den gav upp ett härskri.
21. Israel och filisteerna ställde upp sig i slagordning mot varandra.
22. David lämnade ifrån sig sakerna han hade åt trossvaktaren och skyndade bort till hären. När han kom dit hälsade han på sina bröder.
23. Medan han talade med dem, se, då trädde stridsmannen som hette Goliat, filisteen från Gat, fram ur filisteernas här och talade på samma sätt som förut. Också David hörde det.
24. När Israels män såg Goliat, blev de alla mycket rädda och flydde för honom.
25. Israels män sade: "Ser ni den där mannen som träder fram där? Han kommer för att håna Israel. Men åt den som slår ner honom skall kungen ge stor rikedom, ja, han skall få kungens dotter och hans fars hus skall han göra skattefritt i Israel."
26. David frågade männen som stod bredvid honom: "Vad får den som slår ner den där filisteen och tar bort skammen från Israel? Ty vem är denne oomskurne filisté, som vågar håna den levande Gudens här?"
27. De upprepade då för honom det som hade sagts och de sade: "Detta får den som slår ner honom."
28. Hans äldste bror Eliab hade hört hur han talade med männen och han blev rasande på David och han sade: "Varför har du kommit hit? Åt vem har du lämnat den lilla fårhjorden i öknen? Jag känner ditt övermod och ditt hjärtas ondska. Det är för att se på striden som du har kommit hit."
29. David svarade: "Vad har jag då gjort? Det var ju bara en fråga."