6. I två år har det nu varit hungersnöd i landet, och det återstår fem år då man varken skall plöja eller skörda.
7. Men Gud sände mig hit före er, för att ni skulle få bli kvar på jorden och för att han skulle hålla er vid liv, till en stor räddning.
8. Det är alltså inte ni som sänt mig hit utan Gud. Han har gjort mig till en fader åt farao och till herre över hela hans hus och till härskare över hela Egyptens land.
9. Skynda er hem till far och säg till honom: Så säger din son Josef: Gud har satt mig till herre över hela Egypten. Kom ner till mig. Dröj inte!
10. Du skall få bo i landet Gosen och vara nära mig, du med dina barn och barnbarn, dina får och din nötboskap och allt som tillhör dig.
11. Ännu återstår det fem hungerår, men jag skall sörja för dig så att varken du eller ditt hus eller någon som tillhör dig skall lida nöd.
12. Ni ser ju med egna ögon, också min bror Benjamin ser det med egna ögon, att det är jag som med egen mun talar till er.
13. Berätta för far om all min härlighet i Egypten och om allt ni har sett. Och skynda er att föra far hit ner."
14. Sedan föll han sin bror Benjamin om halsen och grät, och Benjamin grät vid hans hals.
15. Han kysste alla sina bröder och grät i deras armar. Därefter samtalade hans bröder med honom.
16. När ryktet spred sig i faraos palats att Josefs bröder hade kommit, gladde det farao och hans tjänare.