5. Det är ju den bägaren som min herre dricker ur och som han brukar spå med. Det är en ond gärning ni har gjort."
6. När han kom ifatt dem sade han detta till dem.
7. Då svarade de honom: "Varför talar min herre så? Dina tjänare skulle aldrig kunna göra något sådant!
8. Pengarna vi hittade överst i våra säckar har vi ju fört tillbaka till dig från Kanaans land. Varför skulle vi då stjäla silver eller guld ur din herres hus?
9. Den av dina tjänare som har bägaren skall dö och vi andra skall bli min herres slavar."
10. Han svarade: "Ja, det skall bli som ni har sagt. Den som bägaren finns hos skall bli min slav. Men ni andra är utan skuld."
11. Var och en skyndade sig att lyfta ner sin säck på marken och öppnade den.
12. Han sökte först hos den äldste och slutade hos den yngste. Och bägaren hittades i Benjamins säck.
13. Då rev de sönder sina kläder, lastade sina åsnor och vände tillbaka till staden.
14. Juda och hans bröder gick in i Josefs hus, där han ännu var kvar, och de föll ner till jorden för honom.
15. Då sade Josef till dem: "Vad har ni gjort? Förstod ni inte att en man som jag kan spå?"
16. Juda svarade: "Vad skall vi säga till min herre, hur skall vi tala och hur skall vi rentvå oss? Gud har funnit dina tjänares missgärning. Vi är nu min herres slavar, både den som bägaren hittades hos och vi andra."
17. Men Josef sade: "Nej, aldrig skulle jag göra så! Den som bägaren hittades hos, han skall bli min slav. Men ni andra kan fara hem till er far i frid."
18. Då steg Juda fram till honom och sade: "Lyssna på mig, herre! Låt din tjänare säga ett ord inför min herre och bli inte vred på din tjänare, för du är som farao.