20. Vi svarade min herre: Vi har en gammal far och en son till honom, en som är född på hans ålderdom och som ännu är ung. Men en bror till honom är död, så han är den ende som är kvar efter sin mor, och hans far älskar honom.
21. Då sade du till dina tjänare: För honom hit ner till mig, så att jag med egna ögon får se honom.
22. Och vi svarade min herre: Pojken kan inte lämna sin far, han skulle dö om han lämnade honom.
23. Men du sade till dina tjänare: Om er yngste bror inte följer med er hit ner så får ni inte komma inför mitt ansikte.
24. När vi kommit hem till din tjänare, min far, berättade vi för honom vad min herre hade sagt.
25. Och när vår far sade: Res tillbaka och köp lite säd till mat åt oss,
26. svarade vi: Vi kan inte resa dit ner. Bara på det villkoret att vår yngste bror följer med oss kan vi resa. Vi får inte komma inför mannens ansikte om vår yngste bror inte är med.
27. Men din tjänare, min far, sade till oss: Ni vet själva att min hustru har fött två söner åt mig.
28. En gick bort ifrån mig, och jag sade: Han är säkert ihjälriven. Och jag har inte sett honom sedan dess.
29. Om ni tar också denne ifrån mig och någon olycka händer honom, så för ni mina grå hår med sorg ner i dödsriket.
30. Om jag alltså kommer hem till din tjänare, min far, utan pojken som vår fars hjärta är så fäst vid,
31. då blir det hans död när han ser att pojken inte är med. Dina tjänare skulle då föra din tjänares, vår fars, grå hår med sorg ner i dödsriket.
32. Jag, din tjänare, har lovat min far att ansvara för pojken, och jag har sagt att om jag inte har honom med mig hem igen skall jag vara en syndare inför min far i all min tid.
33. Låt därför din tjänare stanna kvar hos min herre som slav i pojkens ställe, men låt honom fara hem med sina bröder.