14. Juda och hans bröder gick in i Josefs hus, där han ännu var kvar, och de föll ner till jorden för honom.
15. Då sade Josef till dem: "Vad har ni gjort? Förstod ni inte att en man som jag kan spå?"
16. Juda svarade: "Vad skall vi säga till min herre, hur skall vi tala och hur skall vi rentvå oss? Gud har funnit dina tjänares missgärning. Vi är nu min herres slavar, både den som bägaren hittades hos och vi andra."
17. Men Josef sade: "Nej, aldrig skulle jag göra så! Den som bägaren hittades hos, han skall bli min slav. Men ni andra kan fara hem till er far i frid."
18. Då steg Juda fram till honom och sade: "Lyssna på mig, herre! Låt din tjänare säga ett ord inför min herre och bli inte vred på din tjänare, för du är som farao.
19. Min herre frågade sina tjänare och sade: Har ni en far eller någon mer bror?
20. Vi svarade min herre: Vi har en gammal far och en son till honom, en som är född på hans ålderdom och som ännu är ung. Men en bror till honom är död, så han är den ende som är kvar efter sin mor, och hans far älskar honom.
21. Då sade du till dina tjänare: För honom hit ner till mig, så att jag med egna ögon får se honom.
22. Och vi svarade min herre: Pojken kan inte lämna sin far, han skulle dö om han lämnade honom.
23. Men du sade till dina tjänare: Om er yngste bror inte följer med er hit ner så får ni inte komma inför mitt ansikte.