29. Det står i min makt att göra er illa, men er fars Gud sade till mig i natt: Akta dig för att säga något mot Jakob, gott eller ont.
30. Nu gav du dig i väg därför att du längtade hem så mycket, men varför stal du mina gudar?"
31. Jakob svarade Laban: "Jag var rädd för dig, för jag tänkte att du skulle ta dina döttrar från mig med våld.
32. Men den som du hittar dina gudar hos skall inte få behålla livet. I våra släktingars närvaro får du se efter om jag har något hos mig som är ditt. Tag det i så fall!" Jakob visste inte att Rakel hade stulit dem.
33. Laban gick då in i Jakobs tält och sedan in i Leas tält och in i de båda slavinnornas tält, men han fann inget. När han hade kommit ut ur Leas tält gick han in i Rakels tält.
34. Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och satt sig på dem. Laban sökte igenom hela tältet utan att finna dem.
35. Hon sade till sin far: "Bli inte arg på mig, herre, för att jag inte kan stiga upp för dig. Jag har det på kvinnors vis." Så sökte han efter husgudarna men kunde inte finna dem.
36. Jakob blev arg och kom i gräl med Laban och sade till honom: "Vad har jag gjort för illa eller syndat, eftersom du förföljer mig så våldsamt?
37. Nu har du letat igenom allt jag äger. Vad har du då funnit som tillhör dig? Lägg fram det inför både mina och dina släktingar här så att de får döma mellan oss båda.
38. I tjugo år har jag varit hos dig. Dina tackor och getter har inte fått missfall och av baggarna i din hjord har jag inte ätit.
39. Inget ihjälrivet djur förde jag till dig. Jag var tvungen att själv ersätta det. Du krävde ersättning av mig för det stulna, antingen det stulits på dagen eller på natten.
40. Så hade jag det. Om dagen plågades jag av hetta och om natten av köld, och sömnen vek ifrån mig.
41. I tjugo år har jag varit hos dig. Jag har tjänat dig i fjorton år för dina båda döttrar och i sex år för din boskap, men du har ändrat min lön tio gånger.
42. Om inte min fars Gud hade varit med mig - Abrahams Gud som också Isak fruktar - så hade du säkert låtit mig fara med tomma händer. Men Gud såg mitt lidande och min möda, och han fällde domen i natt."
43. Laban svarade Jakob: "Döttrarna är mina döttrar, barnen är mina barn och hjordarna är mina hjordar. Allt som du ser är mitt. Vad skulle jag väl kunna göra mot mina döttrar eller mot barnen som de har fött?
44. Kom nu och låt oss sluta förbund med varandra. Det skall vara vittne mellan mig och dig."
45. Då tog Jakob en sten och reste den till en stod.