30. När Isak hade givit Jakob sin välsignelse och Jakob just hade gått ut från honom, kom hans bror Esau hem från jakten.
31. Också han lagade till en välsmakande rätt och bar in den till sin far och sade: "Nu kan far sätta sig upp och äta av sin sons villebråd och sedan välsigna honom."
32. Hans fader Isak frågade honom: "Vem är du?" Han svarade: "Jag är Esau, din förstfödde."
33. Då blev Isak mycket förskräckt och sade: "Vem var då den jägare som bar in sitt villebråd till mig? Jag åt av allt innan du kom och jag välsignade honom. Välsignad skall han också vara."
34. När Esau hörde vad hans far berättade, ropade han högt och bittert: "Far, välsigna också mig!"
35. Men han svarade: "Din bror kom med svek och tog din välsignelse."
36. Då sade Esau: "Heter han inte Jakob! Och nu har han bedragit mig två gånger! Min förstfödslorätt har han tagit och nu har han också tagit min välsignelse." Och han frågade: "Har du då ingen välsignelse kvar för mig?"
37. Isak sade då till Esau: "Se, jag har satt honom till herre över dig, och alla hans bröder har jag gett till tjänare åt honom, och med säd och vin har jag försett honom. Vad skall jag då göra för dig, min son?"
38. Esau sade till sin far: "Var det den enda välsignelse du hade, far? Välsigna också mig, far!" Och han började storgråta.
39. Då svarade hans fader Isak honom: "Se, fjärran från jordens fruktbarhetskall din boning varaoch utan dagg från himlen där ovan.
40. Av ditt svärd skall du levaoch din bror skall du tjäna.Men när du blir bångstyrigskall du slita hans okfrån din nacke."
41. Esau fylldes av hat mot Jakob på grund av den välsignelse som hans far hade givit Jakob. Han sade till sig själv: "Snart kommer den tid då vi skall sörja vår far. Då skall jag döda min bror Jakob."
42. När man berättade för Rebecka vad hennes äldre son Esau hade sagt, sände hon bud efter sin yngre son Jakob och sade till honom: "Din bror Esau tänker hämnas på dig och döda dig.
43. Och nu, min son, lyssna på mig! Fly till min bror Laban i Haran