52. När Abrahams tjänare hörde detta, föll han ner på marken inför Herren.
53. Sedan tog tjänaren fram silversmycken, guldsmycken och kläder och gav till Rebecka. Han gav också hennes bror och mor dyrbara gåvor.
54. Och han och hans följeslagare åt och drack och stannade sedan över natten. Men på morgonen när de hade stigit upp, sade han: "Låt mig nu fara till min herre."
55. Men både Rebeckas bror och hennes mor sade: "Låt flickan stanna hos oss några dagar, tio eller så. Sedan kan du fara."
56. Men han svarade dem: "Uppehåll mig inte, när nu Herren har gjort min resa framgångsrik. Låt mig fara. Jag vill resa hem till min herre."
57. Då sade de: "Vi kallar hit flickan och frågar henne själv."
58. De kallade till sig Rebecka och frågade henne: "Vill du följa med den här mannen?" Hon svarade: "Ja".
59. Då lät de sin syster Rebecka och hennes amma fara tillsammans med Abrahams tjänare och hans män.
60. Och de välsignade Rebecka och sade till henne: "Av dig, vår syster, skall kommatusen gånger tiotusen,och din avkomma skall intasina fienders portar!"
61. Så bröt Rebecka upp med sina tjänsteflickor. De red på kamelerna och följde med mannen. Och tjänaren tog med sig Rebecka och for sin väg.
62. Isak hade just kommit tillbaka från Beer-Lahaj-Roi, ty han bodde i Negev.
63. Mot kvällen när han gick och grubblade ute på fältet, såg han upp och fick se kameler komma.
64. När Rebecka lyfte blicken fick hon se Isak. Hon steg ner från kamelen
65. och frågade tjänaren: "Vem är den mannen som kommer emot oss på fältet?" Tjänaren svarade "Det är min herre." Då tog hon sin slöja och dolde sig.
66. Tjänaren berättade för Isak om allt han hade gjort.
67. Sedan förde Isak in henne i sin mor Saras tält, och han tog Rebecka till sig. Hon blev hans hustru och han hade henne kär. Så blev Isak tröstad i sorgen efter sin mor.