22. När alla kamelerna hade druckit tog mannen fram en näsring av guld som vägde en halv sikel och två guldarmband som vägde tio siklar,
23. och han frågade: "Vems dotter är du? Säg mig det. Och finns det plats för oss i din fars hus över natten?"
24. Hon svarade honom: "Jag är dotter till Betuel, Milkas son, som hon födde åt Nahor."
25. Och hon fortsatte: "Vi har gott om halm och foder. Vi har också plats så att du kan stanna över natten."
26. Då böjde mannen sig ner och tillbad Herren
27. och sade: "Lovad vare Herren, min herre Abrahams Gud, som inte har tagit sin nåd och trofasthet från min herre! Herren har lett mig på vägen hem till min herres släkt."
28. Och flickan sprang hem och berättade alltsammans.
29. Rebecka hade en bror som hette Laban. Han sprang i väg till mannen vid källan.
30. Han hade nämligen sett näsringen och armbanden som hans syster bar, och när han hörde sin syster berätta vad mannen sagt till henne, gav han sig i väg ut till mannen som stod hos kamelerna vid källan.
31. Han sade: "Kom in, du Herrens välsignade! Varför står du härute? Jag har gjort huset i ordning och det finns plats för kamelerna."
32. Så kom mannen till hennes hem, och man lastade av kamelerna och tog fram halm och foder åt dem och vatten till att tvätta hans och hans följeslagares fötter.
33. Man satte fram mat åt honom, men han sade: "Jag vill inte äta förrän jag har framfört mitt ärende." Laban sade: "Säg det!"
34. Då sade han: "Jag är Abrahams tjänare.
35. Herren har rikligen välsignat min herre, så att han har blivit en mäktig man. Han har gett honom får och nötboskap, silver och guld, tjänare och tjänarinnor, kameler och åsnor.
36. Min herres hustru Sara har fött min herre en son på sin ålderdom, och honom har han gett allt han äger.
37. Nu har min herre bundit mig vid ed och sagt: Du får inte åt min son ta en hustru bland döttrarna till kananeerna i landet där jag bor,