14. Den flicka som jag ber: Räck mig din kruka så att jag får dricka, och som svarar: Drick! Dina kameler skall jag också ge vatten, låt henne vara den du har bestämt åt din tjänare Isak. På så sätt skall jag veta att du har visat godhet mot min herre."
15. Och det hände att innan han hade slutat tala, se, då kom Rebecka ut med sin kruka på axeln. Hon var dotter till Betuel som var son till Milka, Abrahams bror Nahors hustru.
16. Det var en mycket vacker flicka, en ung kvinna som ingen man hade kommit nära. Hon gick ner till källan och fyllde sin kruka och steg sedan upp igen.
17. Då sprang tjänaren emot henne och sade: "Låt mig få dricka lite vatten ur din kruka."
18. Hon svarade: "Drick, min herre" och tog snabbt ner krukan i handen och gav honom att dricka.
19. När hon hade gett honom att dricka sade hon: "Jag skall ösa upp vatten åt dina kameler också, tills de alla har fått dricka."
20. Hon skyndade sig att tömma sin kruka i vattenhon och sprang sedan tillbaka till brunnen för att ösa upp vatten. Hon öste så upp vatten åt alla hans kameler.
21. Mannen iakttog henne under tystnad, för han ville veta om Herren hade gjort hans resa framgångsrik eller inte.
22. När alla kamelerna hade druckit tog mannen fram en näsring av guld som vägde en halv sikel och två guldarmband som vägde tio siklar,
23. och han frågade: "Vems dotter är du? Säg mig det. Och finns det plats för oss i din fars hus över natten?"
24. Hon svarade honom: "Jag är dotter till Betuel, Milkas son, som hon födde åt Nahor."
25. Och hon fortsatte: "Vi har gott om halm och foder. Vi har också plats så att du kan stanna över natten."
26. Då böjde mannen sig ner och tillbad Herren
27. och sade: "Lovad vare Herren, min herre Abrahams Gud, som inte har tagit sin nåd och trofasthet från min herre! Herren har lett mig på vägen hem till min herres släkt."