7. Sedan sade han till honom: "Jag är Herren, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att ge dig detta land till arvedel."
8. Han svarade: "Herre, Herre, hur skall jag veta att jag kommer att ärva det?"
9. Då sade han till honom: "Hämta åt mig en treårig kviga, en treårig get, en treårig bagge, en turturduva och en ung duva."
10. Han hämtade alla dessa åt honom och styckade dem mitt itu och lade styckena mot varandra. Men fåglarna styckade han inte.
11. Och rovfåglar slog sig ner på de döda kropparna, men Abram drev bort dem.
12. När solen höll på att gå ner föll en tung sömn över Abram, och se, då kom skräck och ett stort mörker över honom.
13. Och Herren sade till Abram: "Det skall du veta att dina efterkommande skall bo som främlingar i ett land som inte är deras. Där skall de bli slavar, och man skall förtrycka dem i fyrahundra år.
14. Men det folk som gör dem till slavar skall jag döma. Sedan skall de dra ut med stora ägodelar.
15. Men du själv skall gå till dina fäder i frid och bli begravd vid hög ålder.
16. I fjärde släktledet skall de återvända hit. Ty ännu har inte amoreerna fyllt sina synders mått."