35. Striden blev den dagen allt häftigare, och kungen stod upprätt i sin vagn, vänd mot arameerna. Men på kvällen gav han upp andan. Blodet från såret hade runnit ner i vagnen.
36. Vid solnedgången gick ett rop genom hären: "Var och en till sin stad igen! Var och en till sitt land igen!"
37. Så dog kungen och fördes till Samaria, och man begravde honom där.
38. När man sköljde vagnen i dammen i Samaria, slickade hundarna hans blod, och skökorna badade i det - så som Herren hade sagt.
39. Vad som mer finns att säga om Ahab och om allt vad han gjorde, om elfenbenshuset som han byggde och om alla de städer han byggde, det är skrivet i Israels kungars krönika.
40. Ahab gick till vila hos sina fäder, och hans son Ahasja blev kung efter honom.
41. Josafat, Asas son, blev kung över Juda i Ahabs, Israels kungs, fjärde regeringsår.
42. Trettiofem år gammal var Josafat, när han blev kung, och han regerade tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba och var dotter till Silhi.
43. Han vandrade i allt på sin fader Asas väg och vek inte av från den. Han gjorde nämligen det som var rätt i Herrens ögon.
44. Men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att offra och tända offereld på höjderna.
45. Och Josafat höll fred med Israels kung.